En julspecial

Först tänkte jag bara att jag skulle göra hela den här julspecialen enkel. Jag började faktiskt skriva den på rim, för då kanske jag inte skulle skriva så detaljerat, menade jag. Men, ni vet hur det är när man försöker rimma. Man kommer inte på något annat än "pinka" som rimmar på skinka, så då fick det vara.

Den 22 december föreställde ju dagen före dopparedagen för oss. Vi firade nämligen julafton med mamma redan den 23:dje, det är sånt man får ta som skilsmässobarn, att julafton inte är fastspikat den 24:de. Dagen före dopparedagen äter vi alltid julgröt. Jag vet faktiskt inte när vi började med den här traditionen, förr var det enda kravet att klä julgranen den här dagen?! Eftersom julen är en av höjdpunkterna för blomsterhandlare kan jag garantera att jag i all framtid kommer att jobba häcken av mig både dan före dopparedagen och några timmar på självaste julafton. Därför, fick mamma som hade semester "låna vårt kök" för att koka risgrynsgröten. Jag stod för ingredienserna, påläggen och dukningen.

Fastän det var fredag, och 23 december, also known as skilsmässojulafton, hade jag nästan ingen julstämning alls. Jag klädde mig i en rödrutig tunika för att kanske få lite mer känsla av att det är juldags, men icke. Jag tror det är dags att förklara sig vuxen, den där samma julstämningen man hade när man var yngre har "viri å firi".

Jag dealade mig till att få sluta klockan 17 för att hinna till julmiddagen vid mammas. Och vilket julbord sedan! Gudomlig som alltid med både fisk och kött, sallad och mustapekkasås.

Observera storleksskillnaden mellan min lillebror och min mommo.

Vi provade något nytt i år, och delade upp julfirandet lite så att både mammas sambo och jag skulle få våra viljor igenom, nämligen att få fira jul hemma. Så när vi trottat i oss skinkan, lådorna och fisken och på det ännu glöggkräm, förflyttade vi oss till Källbackan för att fortsätta fira.

Jag fick äran, eller vad det nu är, att dela ut de "några" paketen som fanns under vår torra gran, och som sig bör fick det yngsta syskonet flest julklappar (jag är äldst, så ni vet, så jag fick minst). I paketen som stannade i huset fanns bland annat, totalt 7 böcker, en verktygsback, en badrock, pyjamas, vita teema-muggar och en stekpanna. Alla tre syskonen hade jobbat på dagen, så kvällen avslutades ganska tidigt, och det kändes inte alls som julafton egentligen.

Däremot sov jag ganska gott den där natten, av ren utmattning, och hade inte det minsta problem att stiga upp på julafton för att släpa mig till jobbet. Kanske var det för att jag visste att det bara handlade om 3 timmar (ni ska veta att det inte är så "bara" att jobba 6 dagar i i sträck för en som varit utbränd nyligen), och att jag efter de där tre timmarna skulle få vara ledig några dagar.

När vi slängt ut den sista kunden, fyllt på självbetjäningen och stängt igen dörren, plockade jag upp Daniel hemifrån och så körde vi vidare till Edsevö och Daniels syster. Där åt vi igen en god julmiddag (nummer två i ordningen), med efterföljande efterrätt och på det ännu daimtårta innan vi fick jäsa framför Kalle Anka en stund. Och det var ju tur att tomten kom ganska fort när Kalle Anka tog slut, för flickorna var ganska otåliga vid det laget.

Mot kvällen någon gång avslutade vi julaftonen i Edsevö, och for vidare för att fortsätta fira i Jeppis. Hos min pappa delade vi ut julklappar och drack glögg, och sedan satt vi där till klockan 01 innan vi begav oss hemåt igen.

Och den natten, kära läsare, sov jag ganska tungt. Daniel påstår att Nelson varit på lekhumör på morgontimmen och jagat kroppsdelar vartefter vi rört på oss, och något sådant har jag då inte märkt något av. Klockan 7 vaknade jag av telefonalarmet jag glömt att inaktivera, och klockan 8 alarmerade telefonen för att jag skulle ta insulin. Båda gångerna somnade jag om direkt, och nästa gång jag vaknade visade klockan 12.30.

Vi åt juldagsbrunch bestående av julgröt, jullimpa och julskinkan (som vi tillrett redan den 22 men inte ens smakat på förrän nu), slappade i soffan och bestämde att vi iallafall skulle plocka upp fammo och fara på julmiddag till pappas på kvällen.

Julmiddag nummer tre var det som gällde nu då. Som tur var skiljer sig alla julborden från varandra liten, så man blir inte alltför stinn av skinkan.

På julannandag for vi dessutom till Oravais för den fjärde julmiddagen och ännu mera sött att tynga i oss.

Nja, och då är det här inte hela sanningen. Ni tror väl inte att det här är alla vettiga bilder från julhelgen heller?? Nejdå, och för att ni verkligen ska få se allt kan ni klicka in er här.

God fortsättning!